Category Archives: Poetic Trend

Visuella intryck – androgynitet

Chéri av Colette
Föreställningen Chéri på Dramaten
Hamadi Khemiri Fotograf: Sören Vilks

English version
Det är så många olika områden nu som liksom smälter samman i min, och kanske din, verklighet, vår kollektiva verklighet. Det gör mig lite förvirrad, var i hela friden börja? Känslan är ändå att jag ska försöka dela vad jag ser. En del trender som pågått länge börjar manifesteras i större utsträckning. Att vara kronologisk och systematisk i mina inlägg känns som en överkurs just nu. Så jag stannar kvar här i mitt feminina space och tillåter mig att vara precis så kaotisk som jag har lust med. Hoppas att du står ut med det…
Och min poäng med det här inlägget hittar du alldeles i slutet – om du hör till den otåliga sorten.

Den senaste månaden besökte jag en teaterföreställning och en dansföreställning. Något som slår mig är att båda föreställningarna har androgyna karaktärer i ledande manliga huvudroller. Teaterföreställningen var Chéri på Dramaten som hade premiär i december. Baserad på en novell från tjugotalet av den franska författarinnan Colette (och Léopold Marchand) som utspelar sig under La Belle Epoque i Paris, Frankrike. Storyns huvudtema är den åldrande före detta kurtisanen Lea som roar sig med sin unge älskare Chéri. Chéri är en mycket vacker vältränad ung man med androgyna drag. Han är också ett mycket ensamt och oälskat barn med smak för dyra sidenpyjamaser och exklusiva plagg. I sin sinnesstämning antingen rasande eller charmerande.

Det handlar i stort om kärlek och åldrande, dekadenta liv, känna sig oälskad och med bindningar i relationer. Allt inslaget i de vackraste dekorationer, tyger, färger och senografi. Det här är La Belle Epoque – den vackra eran under en blomstrande period strax innan andra världskriget bryter ut.

~ · ~

Dansföreställningen var en svensk upsättning av Svansjön. En moderniserad och populariserad version av den klassiska romantiska baletten. Här med svanar klädda i vita pälsjackor istället för svanfjädrar. Som prostituerade och helt beroende av sin hallick. En klassisk romantisk story om äkta kärlek, två själar som möts och en längtan efter befrielse. Den manlige huvudkaraktären prins Siegfried (Robert Malmborg) är en vacker och androgyn varelse. Inte särskilt överraskande med en androgyn prinskaraktär men väldigt uppfriskande att se i en uppsättning som hittat hem till en ungdomlig publik och går för fulla hus sin andra säsong.

Min poäng är, KUL att se androgyna män som visuella förebilder bland yngre män i vår samtid. Och för deras pappor och mammor så att vi alla kan befria oss från den gamla bilden av hur män förväntas se ut eller vara. Kanske är det för lätt som mamma att falla in i den feminina rollen i sig själv när ens egna unga vuxna pojke plötsligt blir en man. Jag hoppas vi får se fler modiga fäder exponera både sin feminina och maskulina sida av sig själva i framtiden. Eller varför inte redan NU?

fur-and-feather

Visual impressions – Androgyny

Chéri av Colette
The play Chéri på The Royal Dramatic Theatre in Sweden
Hamadi Khemiri Photo: Sören Vilks

There are so many areas melting together now in mine and maybe your reality, our collective reality. That makes me a bit puzzled where to start. Still I have a strong feeling to share what I observe. Some trends that has been going on for a long time starts to manifest in a wider scense. To be chronological and systematic in my posts just don´t mix very well with my energy right now. So I will stay in my feminine and be as chaotic as I feel like. Hope you can coop with that…
My point is the last sentences at the bottom – if you´re impatient.

The past month I went to a theater performance and a dance performance. What hits me is both performances having androgyne male characters in leading roles. The theater performance was the play Chéri at Swedish Royal Dramatic Theatre – Dramaten with its premiere in december. Based upon a novel by the french author Colette Marchand (and Léopold Marchand) in the twenties and takes place during La Belle Epoque in Paris, France. The main theme of the story is the aging lead character Lea, retarded courtesan, amusing herself with the much younger lover Chéri. Chéri is a very handsome, young fit man with androgynous appearance. He is also a very lonely unloved child with a faiblesse for expensive silk pyjamas and exclusive outfits. With a mood either furious or charming.

About love and age, decadent lives, feeling unloved and having bondings. All wrapped up in most delicate decorations, fabrics, colours and scenography. This is The Belle Epoque – the Beautiful Era in flourishing times during a period filled with optimism and hope. Before ended by World War 2.

~ · ~

The dance performance was a Swedish set of Swan Lake. A modernised and popularised very cool version of the classic romantic ballet. Here with swans dressed in white fur jackets instead of swan feathers. As addicted prostitutes in the hands of their pimp.

A classic romantic story of true love, the union of two souls and liberation. The lead male character Prince Siegfried (Robert Malmborg)is a beautiful and androgyne being. Not surprising with an androgyne Prince but very refreshing to see in a set that found a youth audience and is soldout its second season.

My point is, HAPPY to see androgyne men being visual role models for younger men of today. And to their mothers and fathers so that we all can free ourselves from the old picture of how men are supposed to look like or be like. Maybe it is to easy as a mother to fall into the feminine role within yourself when your grown-up young boy suddenly becomes a man. I hope to see more brave fathers exposing both their feminine AND masculine part of themselves in the future. Or why not NOW?

fur-and-feather